Jag hittade den rosa elefanten fast nu har jag nog redan glömt var, jag tror den satt ovanpå de gamla skivorna som jag varken tittar eller lyssnar på särskilt ofta. Huvudsaken är att den är med även om hudfärg verkar vara det nya rosa. Det börjar alltid med att jag ogillar något skarpt. Snart börjar jag gilla det för att nästan bli lite besatt. Jag har köpt blanka hudfärgade tights med 'knäskydd' (jag gillar superhjälte kläder), hudfärgade strumpbyxor, fast det var trepack å jag var mest ute efter de vita med kosmiska fläckar på å så en hudfärgad kofta med iofs neonrosa prickar i.
Jag klipper alltid av tårna på strumpbyxor. För att de inte ska gå sönder. Om man inte gör det så slits de under hälen å om man då klipper av hela foten blir de för korta när de drar ihop sig. Så jag klipper av tån på en gång så de inte ska gå sönder. Motsägelsefullt men nu kommer de hålla sig hela. Å så fick jag en neonrosa aliensilikonklocka av Ullis, från Kina. Jag får inte igång den men den är fin. Slocknad och tom utan tid. För säkerhets skull köpte jag en lila som funkar oxå. Jag ska bygga en tidsmaskin, ni ska få se.
Apropå bilden här (som egentligen är gasexplosioner men ser astronomisk ut) å den utklippta tidningsbilden med nyfödda stjärnor som jag hade på min garderob innan jag flyttade till ingenstans hade pappa lagt tidningen uppslagen på en liknande stjärnbild i morse. Allt kommer igen. Jag klippte ur den med. När jag frågade Tittis Pontus om hur svårt han tror det är att bli astronom svarade han att han inte tror det är så svårt men att det tar tid. Sa jag det?
We share the starry sky.
