Jag gör allt samtidigt. Många bollar i luften blir alla bollar överallt. Jag minns knappt vart jag började nånstans. Jag skulle fylla ipoden med spring musik, så var det. In i den vidunderliga världen av min hårddisk som stått näst intill orörd sen jag slutade skolan. För snart två år sen. Paus kallar jag det. Hur som helst, där hittar jag musikmappen den tunga. Tankar över chillsoftishma nanamanana mappen till LNs iTunes bibliotek å attans vad det rör till det. Kommer sen på att det ju är electrotrancetechno mappen jag vill åt men däremellan tänker jag att jag nu borde passa på att göra ett Lost & Found album i Spotify... Heh. Helt otroligt att jag inte förirrat mig i alla gamla minnen som kommer med musik, jag fastnar lite här å lite där men är ändå på väg, sakta men säkert igenom en labyrinth av musikaliska glömda eller gömda gläntor. Jag kan se hur jag som nån slags Alice i underlandet nyfiket irrar runt, lyfter på en stock här; Oj, titta!, puttar undan en sten där, Wow! å så kan jag höra pappa långt, långt borta som om jag drömmer och han försöker väcka mig; Vart sjutton är du på väg nånstans?! Vad var det du skulle göra? Fokusera på en sak i taget!
Vart var jag nu? Jag är ju här. Oxå. Det blir ett himla bläddrande mellan fönster å djupdykningar i mappar i mappar i mappar... Det gör lite ont att jag inte gillar samma längre. Glamsymfonigothrock mappen stryker med på direkten. Heavysoftmetal mappen med. Punkrockemoscreamo får vara kvar på nåder. Riot! för skojs skull. Radiofestivalmainstreampopgodis bara för att den har längsta namnet. Sexygangstablingahah för att den är längst ifrån vad jag nånsin skulle lyssna på nu å för att den är så himla Örebrosommarnostalgisk. Vafan är Svennebanan?!... aha, Melodifestivalhits, kul. Synthpopartsyfartsy känns splittrad, The Knife hänger ju med men jag har verkligen inte mycket till övers för synth längre. Soundtrack är fridlyst. Likaså Oldies80snostaligia. Å Indieordinaryrock. I Hello Africa ligger två djembe dängor. De får vara kvar. Disney mappen tänker jag inte ens kolla i.
Likadant när jag skulle hit igen. Damma av gamla bloggen. Självklart har saker ändrats, uppdateras, det gör de alltid i cyber space till skillnad från IRL. Plötsligt måste jag fixa med designen. Det hade jag velat göra först ändå men inte som ett måste för användarvänlighet. Jobbigt att anpassa sig för att det ska gå att läsa... Det är alltid en hake med varenda mall för majoriteten som inte hanterar HTML, nån liten detalj är fast, går inte att ändra. För att bloggportalen ska få ha sin egen prägel på min blogg. Jag tog den där den minsta detaljen inte går att ändra å där den färgen som inte går att ändra är minst dålig.
Tänk att det tog så lång tid att komma >HIT<. Det sägs att resan, processen är målet. Allt bollande hit å dit. Jag kanske borde försjunka i Disney mappen ändå. Ignorera pappas väckning å strunta i vart sjutton jag är på väg nånstans. Nånstans dyker jag väl upp. Förr eller senare. Med en hatt på huvudet jonglerandes tekoppar. Jag ser fram emot The National å Robyn konserterna i mars. Den ena i början å den andra i slutet. Undrar just vad som händer där emellan... Å tills dess!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar