As if it's over.

Jag måste skriva så det känns att jag lever. Nu när jag springer ekorrhjulet. Så fort tröttchocken lagt sig. Yr efter att ha kutat labyrinter och slagit in koder hit å dit för att komma in överallt. Jag undrar om jag någonsin tidigare känt ett så stort behov av att stanna tiden. Kanske för att jag anar något bra. Kanske för att hinna springa ikapp de barn som leker. Plötsligt kommer jag på mig själv med att vemodigt sakna alltihop. Som om det är över.