The calm and the storm.

Lillasyster fyllde stor och det blev dags att vända hem igen. Fast hem är här men jag blandar ihop då och nu. Tårtan var lika god som den såg ut och pappas valp var tyngre än sist. Frukt- och filosofifrosseri, cykeltur, bebiskoll å Singstar hos Caroline. Jag börjar bli kaxig vad gäller karaoke alltså... På vägen in till stan tog vi igen utgången som inte blev av. Inte med alkohol utan med skrål å dans till gamla Mr. Music, 93-94 äre som gäller. Caroline gasade å sjöng, jag dansade så gott det gick med bilbältet på å fick bilen i gungning. Vi skrattade åt alla fågelholkar och åt oss själva, åt att vi vågar bete oss.

Middag hos min högstadielärare Titti och hennes familj. Jag fick se hennes fina vemodiga längtansfulla sandslott i pastell, lägga till rosa i form av nagellack, läppstift, ögonskugga och sugrör håret till hennes svarta festoutfit och vakna upp till en förmiddag som barnvakt. Sandslotten stod där och väntade på mig som för att jag skulle känna igen mig. Jag känner igen mig i att vilja vara längre. Att vara. Längre.

Sand castles, morning gold, poor knights and I'm finally sold.

När jag kom in och ut i köket väntade en massa guld på golvet och jag gjorde Fattiga riddare. "Nästan som mammas", sa Kajsa och jag som aldrig gjort Fattiga riddare förut utan bara låtsades som om jag hade pustade ut. Det hårdkokta ägget var hårt till Saras förtjusning då hon plockade ut gulan som hon inte gillar. Det löskokta ägget var också hårt men det gjorde inget för Kajsa var mätt, tur. "Jag tycker det blev en lyckad frukost", sa Vilgot och jag kände guldstjärnan i kanten.

Kräftskiva med Lina och dom. Jag äter inte kräftor. Men jag pratar inte illa om andras mat sen Lina blev rätt sur för några år sen när jag sa vad jag tyckte de såg ut som. Även om jag åt djur skulle det nog inte falla mig in att äta nåt som, om det gick på land, skulle likna kackerlackor. Så var det sagt. Jag drack massa vin istället och cyklade rakt in i ett kravallstaket med ett par vakter på Stortorget. Vakterna garvade, jag fnissade och Lina ropade att de inte behövde oroa sig för jag skulle inte in där i alla fall. Sen sa hon till mig att jag aldrig hade kommit in om vi velat. Dit vi skulle kom jag in, förmodligen för att det var så gott som tomt. Lina fick smaka min favoritdrink och jag fick smaka en lapdance som går att mäta med den i Deathproof. På dansgolvet klev jag ur skon som en annan Askungen men saga vill jag inte kalla det.

Ut till Linas stuga. Vi lade oss på bryggan med dynor, kuddar och filt så fort vi kom dit och somnade. Lina badade och vi åt. Lade oss på bryggan igen och sov. Mer kräftor. Och vin. Sen somnade vi i soffan. Jag vaknade i sängen av att det blåste storm in genom fönstret som Lina alltid ställer upp, blåsig sommar som snöande vinter. När man är i stugan måste man bada så jag började genast ångra att jag inte tagit tillfället i akt dagen innan. Det vågade och levde rövare på de sju haven när jag efter massa fegande dök i, bara för att komma upp ovan vattenytan stammandes av kallchock. Skogspromenad i djungeln som tappat bort sin egen stig där vi hittade mer guld. Lina badade en gång till sen, bara för att hon sagt det. Jag tittade på.

På underlägget till pudeln Baloos mat hittade jag Firefly, den My Little Pony som jag enligt Fejjan skulle vara. Hon är rosa, med turkos man och svans och har turkosa blixtar på rumpan. Och så har hon vingar så egentligen är hon en pegasus. En pudel som ser ut som ett lamm och heter som en djungelbjörn och en My Little Pony som ser ut som en pegasus, är blixtrande poesi och heter Eldfluga.

Sleepy marathon, a morning dive, a walk in the woods blew me alive. Selling cages, selling clothes. Something's in the air, it whispers in my growing hair.